Lat...
Hej! Vill be så mycket om ursäkt (igen) för att jag inte uppdaterar min blogg som jag borde, men jag är helt enkelt för lat... Just nu sitter man inne på spotify (såklart) SH (ovanligt) och så har man börjat skriva på dubbel trubbel igen (höjdpunkt) så om ni vill veta hur det går för dem får ni gå in på www.fanfiction.net och klicka in på HP (Harry Potter) fanfics och klicka in er på den och lämna en Review. Så är jag glad över att jag äntligen lärt mig stava till review. Review, review, review etc... Fattas bara att någon lämnar en komentar om att det är felstavat bara för att jag kände mig så duktig över att ha klarat det ;)
Om dagarna har jag inte gjort så mycket mer än att vara inne på SH och skriva där... Om kvällarna har jag varit hos momma mest eftersom de har skaffat hundvalp :love:
Igår var jag på ICA och skurade lamporna för att tjäna pengar till scouterna. Det var mycket roligare än vad det låter. Jag och en kompis fick åka omkring på en last pall som vi hissade upp så högt det gick på en sådan där lastpalls-lyftar-grejjemoj. Yep, alla fattar vad jag menar med det :D
På kreativa sidan är SH och den här det mest kreativa jag gjort:
Det är en planerad karaktär till SH som jag ska skaffa när Regina flyttas upp till tvåan. Tror att hon kommer heta Zoey Fire om det namnet godkänns och då kommer hon förhoppnings vis gå i elevhemmet Hufflepuff.
Det var allt jag hade att säga nu så... BYE!
Dubbel trubbel dockor
Lilla Regina :)
Vårat (eller i alla fall mitt ;p) favorit gäng; marodörerna. Från vänster: James, Jane, Remus och Sirius
Och så har vi ju lilla fröken Evans. :) Som sagt, hoppas ni gillar dem! Nu ska jag fortsätta nörda SH/Svenska Hogwarts. :)
Var ett tag sedan...
Det här är en bild på marodörerna (de jag skriver om). Från höger ser ni då James Potter, Peter Pettigrew, Sirius Black och Remus Lupin. OBS! Inte jag som har gjort bilden!
You can now read it on fanfiction.net
Ses!
Fan arts
Dubbel Trubbel!
Nyss satt jag och kladdade lite. Jag tänkte att när jag ändå var inne på marodör-temat kunde jag väl rita en bild. Tyvärr kommer den bilden aldrig att få synas här, för den blev totalt misslyckad. :) Jag ritade när en av marodörerna öppnade Marodörkartan och visade den för syrran. Hon trodde det var någon som spetsade ett kuvert med ett svärd... Men jag tröstar mei med att säga att det är hon som har dålig syn och att det inte är jag som är dålig på att rita. ;p
Det var allt för denna gång! Vi ses!
Det går framåt
James knep frustrerat ihop ögonen och försökte vifta bort det irriterande surret i örat. När de inte hjälpte suckade han och la kudden över ansiktet. Det hjälpte för stunden och han lyckades åter glida in i sin sömn. Tyvärr blev han snart störd igen av att någon skrek hans namn i hans öra. Han svarade genom att rulla över på andra sidan så att han låg med ryggen mot personen som var fräck nog att väcka honom så tidigt.
”Argh, skyll dig själv.”, sa rösten ilsket med en aning av skadeglädje. Han grymtade knappt till svar. Det blev lugnt och han gled återigen ner i en fridfull sömn. I några sekunder. Bara några sekunder senare flög han upp med skrik och genomblöt pyjamas upp från sängen. Han vände sig om med en mördande blick mot sin syster. Hon flinade skadeglatt mot honom där hon stod med en stor hink i händerna.
”Jag sa ju att du fick skylla dig själv.”, sa hon belåtet. Det fanns inget bättre sätt att börja dagen med att hälla en spann med iskallt vatten över brorsan.
”Var du tvungen att använda kallt vatten?”, frågade James med arg röst. Jane var den enda han inte brydde sig om att låta lugn mot.
”Ja. Vi vet båda att du inte hade klivit upp annars, och se det så här. Jag hjälpte dig faktiskt rätt mycket. Nu har du ju duschat trots att du inte skulle ha hunnit annars.”, sa hon nonchalant med en axelryckning, men hennes flin avslöjade henne att hon njöt av det. Hon suckade uppgivet när hon såg sin brors oförstående blick.
”Snälla James. Jag vet att du är trög, men det här är höjden av tröghet. Har du redan glömt vad det är för dag?”
”Jane jag vet att det är fredag idag.”, sa han och förstod fortfarande inte vad det var för särskilt med det. Jane suckade uppgivet igen och slog sig i pannan med handen hon inte höll hinken i.
”Det är den första september idiot! Och om du inte skyndar dig missar vi Hogwarts expressen!”
Hon såg hur något tändes i James blick när hon sa det och han sneglade ängsligt på klockan.
Den var halv elva.
”Fan!”, sa han och började snabbt som sjutton att rota åt sig rena kläder. Medan han slarvigt drog på sig ett par bleka jeans och en röd T-tröja kände han sig tacksam över att deras mamma hade tjatat om att de skulle packa kvällen innan. Hon kände sina tvillingar till barn allt för väl.
”Varför väckte du mig inte tidigare?”, frågade James irriterat när de tillsammans försökte släpa ner den tunga kofferten till bilen.
”Nä jag ville komma försent och missa tåget, Vad tror du pucko? Jag vaknade inte mer än fem minuter tidigare än dig!”, svarade Jane minst lika irriterad. Varför kunde inte deras mamma lära sig att ställa väckarklockan? De pustade lättat ut när de kom ner för trappen och deras pappa kom till tjänst och tog kofferten av dem så att de kunde rusa ut och sätta sig i bilen.
När de väl satt i bilen och var på väg mot King’s Cross station var grälet totalt bortglömt mellan tvillingarna Potter och de båda studsade nu upp och ner av upphetsning av att äntligen få börja på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom.
”Nå, vilka elevhem kommer ni hamna i nu då?”, frågade deras mamma mjukt från framsätet.
”Gryffindor!”, skrek de med en mun och de tittade sedan flinande på varandra. Det var nästan som att titta sig i en spegel för dem att se på varandra. Båda hade samma långa, smala ansikte med stora nötbruna ögon. De hade samma svarta onormalt rufsiga och spretiga hår som man inte fick att ligga platt hur mycket man än försökte, inte ens magi hjälpte mot det. De hade helt enkelt det ökända, och för en del beundransvärda, Potter håret. Det var egentligen bara tre saker som skilde dem åt. 1: Jane hade något längre hår en James. 2: De hade inte likadana röster även om de var kusligt lika. Janes var något mer ljusare än James med en annan klang. Och tillslut nummer 3 och den största skillnaden. Jane var tjej, James kille. Fast det var inte många som såg Jane för första gången som uppfattade att hon var tjej. Hon behövde ofta förklara det och ibland behövde hon även lite hjälp från sina föräldrar att övertyga dem.
De hörde hur deras pappa skrattade till över deras självsäkra och synkroniserade svar.
”Härligt ungar! Det är så det ska låta.”, sa Charlus Potter och de såg hur deras pappa log med hela ansiktet i backspegeln. Även om han inte visade det öppet för andra var han stolt över sina två och enda barn. Visst kunde de vara otroligt jobbiga. Särskilt när de kom hemsläpandes av någon granne efter att de hade blivit upptäckta med något av deras bus (som ofta slutade med att de förstörde något och att Charlus och Dorea blev tvungna att betala för skadegörelse.). Men han var samtidigt stolt över dem. Att de var så påhittiga och att de lärt sig så mycket vid tidig ålder 8även fast allting inte vara bra saker). En gång hade han tillexempel fått vakna upp med ett knall rosa hår, för att sedan hitta sina barn sitta och skratt bakom soffan och planera nästa bus. Det som hade förvånta honom var att de precis hade fyllt fem år då. Men åter till historien, Charlus var sprickfärdig av stolthet över sina två skyddslingar.
De kom fram till King’s Cross efter några minuter och väl på plats tog de två bagagevagnar och fraktade de två koffertarna och två uggleburarna på. När de kom fram till pelaren mellan perrong nio och tio kollade de så att inga mugglare såg på innan de gick in genom portalen till perrong nio och trekvart. Väl inne på perrongen kunde inte Jane och James låta bli att stirra på allt och alla med löjligt stora flin. Det var folk överallt och överallt hördes set surr som uppstår när en stor skara människor pratar med varandra på samma ställe. Vid väggen satt en stor klocka som visade att det var mindre än tio minuter tills tåget skulle gå. Under den hängde en skyllt där det stod med stora snirkliga bokstäver perrong 9 och ¾. De följde efter sina föräldrar som hade börjat gå mot det stora röda tåget som stod på plats på rälsen. Deras föräldrar skyndade sig att ställa in deras koffertar i tågets bagagevagn innan de vände sig mot sina barn. Dorea satte sig på huk och drog de båda elvaåringarna in i en stor omfamning.
”Ha roligt och uppför er nu.”, mumlade hon mot deras hår. Tvillingarna höll nu på att försiktigt bryta sig loss innan hon gjorde något som skull kvadda deras rykte innan de ens fått det.
”Mamma, du vet mycket väl att det inte går.”, sa James och såg irriterat på sin mamma.
”Precis. Det går inte att uppföra sig och ha kul samtidigt.”, sa Jane och la armarna i kors. Dorea släppte dem med en uppgiven suck, men hennes leende avslöjade att hon inte menade den. De fick en tafatt kram av deras pappa innan en vissla tjöt och de var tvungna att hoppa på tåget.
Så vad tycks? Är det värt att jag fortsätter att skriva? Var den dålig? Något jag ska ändra? Seså tryck på knappen och komentera! :D
Någon som sett ordboken?
Sov gott och drömm om mig!
Kunde bara inte låta bli att lägga upp en bild på min lilla och super söta råtta Nisse! Lite ironiskt med namnet med tanke på att det är ett av Sveriges vanligaste katt namn. Hehe :D
Irriterad
God morgon!
Den här bilden har jag också lagt upp förut, men som sagt den jag vill ladda upp går inte...
fanfiction
Jag har redan lagt upp bilden en gång men det gick inte att ladda upp
den andra...:|