I en lagom utsliten soffa i ett hus en bit utanför Welshpool i Wales sitter en pojke på nästan tolv höstar med näsan djupt begravd i en bok. Denna pojke var ingen mindre, eller större än Jackson Riverdale som snart skulle få åka till Hogwarts för första gången. Eftersom han var född den 23 oktober så hade han fått vänta ett år mer än hans kusin Juliette, men nu skulle han äntligen få åka! Även om Jackson gärna skulle börja samtidigt som Juliette gjorde det inte så mycket eftersom han skulle få börja med en annan kusin i stället, Kiera. Det skulle också bli kul även om han föredrog Juliette. Kiera vara bara så… tjejig?

Jackson fortsätter läsa ur boken som är hans lärobok i Försvar Mot Svartkonster och märker knappt när hans yngre bror David ropar på honom. Jackson som väldigt gärna vill bli auror är djupt försjunken i boken och allt som existerar är dess innehåll och hans fantasier där han är auror. När David börjar skrika till honom för att få hans uppmärksamhet dras tillslut Jackson ur sin fantasi och kollar frågande på brodern. ”Ville du något?” frågar han vänligt. David himlar bara med ögonen. Det var en av de saker som Jackson gillade med sin bror. Han verkade alltid vara så lugn tillskillnad från deras syster som för det mesta hoppade runt, fast i och för sig var hon bara sju år gammal så det var nog inte så konstigt att hon gjorde. ”Mamma sa att jag skulle säga att det var middag”, svarade David och gick in i det rätt stora köket. Jackson följer lite förvånat med sin bror till köket. Var det redan dags att äta? Tiden tycktes gå så fort nu för tiden. Var det något som Jackson märkt så var det att desto äldre man blev desto fortare gick tiden. Det var otroligt att han snart skulle få börja på Hogwarts! Han hoppades han skulle hamna i Gryffindor som sin pappa. Han ville vara modig och en bra auror sen när han gick ut Hogwarts och för att bli modig måste man nog gå i Gryffindor var vad Jackson trodde. Dock kunde han inte undgå att tänka på att han kanske skulle sorteras in i Slytherin. Det vore nog inte så fel egentligen. Slytherinare kunde nog vara snälla de också om de vill men enligt vad Jackson hört så var de egoistiska och sluga. Alltså ingenstans där han ville höra hemma, men tänk om han ändå skulle hamna där? Dock så oroade Jackson sig själv i onödan. Det var inte så stor chans att den pojken skulle hamna där som inte hade någon av de egenskaperna i stora drag mer än sin blodstatus. Jackson var renblod men det betydde inget för honom. Han hade gått i mugglarskola och hade många mugglar vänner där och såg dem lika viktiga som någon annan om inte viktigare. De ända han kunde tänka sig vara viktigare var hans familj som han var väldigt överbeskyddande mot. Kanske inte hans föräldrar eftersom de kunde försvara sig själva, men hans yngre syskon fick en stor del av Jacksons beskyddarinstinkt. Det gjorde hans lillasyster väldigt irriterad och arg ibland när hon till exempel inte fick vara med och spela quidditch för att hon kunde skadas. Helst skulle Jackson vilja förbjuda David också men då hade det nog blivit höga protester. När det gällde Jackson själv var han inte ett dugg försiktig eller beskyddande. Han skulle nog göra vad som helst för att hjälpa sina vänner och sin familj oavsett vad det var. Det skulle väl utvecklas mer med åren och bli mer och mer saker han var villig att göra ju mer han lärde sig, men redan nu kunde man se på pojken att han var villig att göra det mesta om det kunde hjälpa någon. Han var väldigt modig också tackvare sin instinkt att beskydda andra och hans lojalitet var nästan obrytbar. Det var nog inte mycket som skulle få Jackson att inte bli lika lojal mot sin familj och sina vänner och det gjorde på sätt och vis honom sårbar också för att han litade så otroligt mycket på dem också. Om någon skulle svika honom skulle han nog inte riktigt kunna förstå varför eftersom han litade så mycket på dem och förmodligen lägga skulden på sig själv. Han skulle nog tro att han inte hade varit tillräckligt beskyddande. Kanske att han inte hade varit tillräckligt lojal så att han hade sviket dem först, fast nu var det sådan tur att något sådant aldrig hade hänt.

Medan Jackson stoppade in mat i munnen funderade han på hur det skulle bli på Hogwarts. Om han skulle sakna sitt hem, sina vänner och sin gamla skola. Det sista var nog mest otroligt men vem visste? Hans gröna ögon svepte över bordet på familjemedlemmarna. Lizzie satt stolt och rabblade upp alfabetet som hon nyss hade lärt sig och Jacksons pappa Derrick och mamma Lilian berömde henne efter det som de gjort rätt ofta på slutet. Jackson log. David satt och petade lite i maten och åt tyst. Han kunde säga något då och då såklart men enligt Jackson verkade han flyta in i bakgrunden. Kanske var det inte så utan bara något jackson uppfattade, men det var i alla fall så han tänkte på sin bror. Någon som inte ville synas och höra hela tiden och det gillade Jackson. Jackson hade lite svårt med människor som hela tiden skulle stå i centrum och hela tiden ha allt beröm och all uppmärksamhet. Det var en anledning till varför Kiera inte var en av hans favorit kusiner.

När Jackson ätit färdigt tackade han artigt för maten och ställde sin tallrik på diskbänken och gick sedan med rätt rak hållning ut ur rummet. Han hade i nästan hela sitt liv fått höra av äldre släktingar och lärare, jag gammalt folk i huvudtaget, att han var en liten gentleman och kanske var det var han var? Jackson var i alla fall artig och hade uppfostrats väl. Man skulle hålla upp dörrar för tjejerna. Man fick inte var uppkäftig och massa saker. Det visste han och hade oftast inget problem med det, men samtidigt var han inte rädd för att smutsa ner den rena skjortan eller de nya byxorna när man kunde leka Auror och bov. Det var en av Jacksons favorit lekar och han brukade leka den rätt ofta i skogen utanför huset.

När Jackson går genom vardagsrummet för att komma till trappan upp till sitt rum så stannar han för att ta med sin bok upp, och fortsätter sedan. När han kommer upp för trappan så är det en liten korridor där det finns sju dörrar. Tre på varje sida och en längst ner. På höger sida närmast trappen är Davids rum. I mitten är Jacksons föräldrars rum och den tredje dörren från trappan leder till badrummet på övervåningen. Dörren närmast trappan på vänster sida går till Lizzies rum, den i mitten till ett kontor där Derrick Riverdale hade bland annat en dator. Rummet längst bort på vänster sida är ett litet bibliotek skulle man kunna säga. Där har de ett schackbräde och en massa böcker och det är lite som ett extra vardagsrum tycker Jackson. Dörren rakt fram leder till Jacksons rum. Det var det största av de tre barnens sovrum och inrett i ljusa färger något som Jackson gillade. Det Jackson gillade mest med rummet var det stora fönstret där man kunde sitta och titta ut på bakgården och skogen utanför eller kanske läsa en bok eller bara sitta och lyssna på musik. Förutom fönstret fanns ett skrivbord, en säng, en garderob, ett nattduksbord och en massa små saker. Medan Jackson går till fönstret för att sätta sig och läsa ur boken igen går han förbi en spegel. Han ser sitt eget ansikte som är ovalformat med de gröna ögonen och den smala munnen och han ler svag åt sig själv. Han var rätt nöjd med sitt utseende. Han såg varken bättre eller sämre ut än någon annan men ändå framhävde hans ögon och det lätt rufsiga ljusbruna håret något hos honom som fick fram det bra i hans utseende och ofta såg han lite bättre ut än vad han kanske egentligen skulle göra om man kan säga så. Han förde upp högerhanden och drar den genom håret för att få luggen ur ögonen och vänder sig sedan om för att gå fram till fönstret och fortsätta läsa. På vägen dit skrattar han lite för sig själv och tänker om jag fortsätter så här kommer jag ha läst ut de flesta läroböcker innan jag ens kommer till Hogwarts och slår sig sedan ner för att återigen dras in i boken om Försvar Mot Svartkonster.