Jag går bakom honom och känner det vanliga pirret i magen som jag får när jag ser honom. Som vanligt kan jag knappt slita blicken från honom. Min blick bränner sig hungrigt fast vid hans ryggtavla och vid de här tillfällena känner jag att jag kan följa med honom vart han än går. Bara han bad mig följa med skulle jag kunna åka till världens ände och tillbaka. Bara för att få vara med honom.

Utan att jag märker det så rör jag mig i samma takt som honom. Det är mitt eget sätt att få vara nära honom. Ett annat är att dagdrömma om honom och mig tillsammans vilket jag ofta gör, men för tillfället nöjer jag mig med att bara studera honom.  Hans breda axlar och den blonda, lätt rufsiga kalufsen som jag så gärna skulle vilja dra fingrarna igenom och fläta in dem i.

Även fast jag inte dagdrömmer är jag tillräckligt borta för att jag knappt ska märka att min bästa kompis, knappt en halv meter bort ifrån mig, försöker säga något. Det är inte förrän hon viftar med handen framför mig och bryter magin genom att förstöra bilden av honom som jag lägger märke till henne.
”Hallå? Ska vi gå till bilden sen eller?” frågar hon irriterat. Hon är helt klart arg över att jag inte svarat henne.
”Visst…” svarar jag svävande och tillsvar får jag en suck.
”Varför går du inte bara fram och pratar med honom? Eller ännu bättre, berättar hur du känner?” säger hon medan hon ställer sig framför mig och lägger armarna i kors. Själv stirrar jag på henne som om hon inte vore klok.
”Det är ju klart jag inte kan! Tänk om han inte gillar mig? Då kommer han bara undvika mig ju!” säger jag, lite sårad över att hon inte förstår det.

Hon ska precis svara när han vänder sig om och världens vackraste ögon tittar på mig, fast för första gången på flera år märker jag dem inte. Jag är för upptagen av att förklara för min kompis hur illa det skulle vara om jag berättade hur kär jag var i honom för honom. Såklart är jag inte medveten om att han hör allting jag säger. Inte heller är jag medveten om att hans svaga leende och den lätta rodnad som sprider sig över hans kinder. Jag är definitivt inte medveten om den lycka och de tankar som rör sig inuti honom när han får sina känslor bekräftade.

(bilden är stulen från weheartit)